Igår kom dagen jag bävat för.
Det var dags att ta farväl till min bästis sen 15 år tillbaka.
Min jobarkompis som ställt upp i vått och torrt, hjälpt till att jaga hästar åt alla möjliga håll, varit ridistruktör på sin plats i ridhuset, fikat med elever, åkt bil med nos och öron fladdrande i vinden - för rutan den öppnade han själv.. .
Han som tillbringat varje minut han kunnat vid min sida dygnets alla timmar och inte ens låtit en vara ifred på toa.
Han som älskat pussar mer än nåt annat ( där ljög jag) men bara om han fått ge dom själv....
Han som hatat att bli buren men gärna hoppade upp i knäet själv och gosade.
Idag är mästaren i att vara ivägen inte här och det känns tomt. Jätte tomt.
Benen har varit lite vingliga men huvet har varit lika glatt och vi hade bestämt att han skulle få hänga med så länge han ville utan att ha ont nån stan men igår så var det stopp, nåt hände...
på alla hjärtans dag dessutom💔
Tack till världens bästa veterinär som tidigare sagt att när det är dags så vet du att jag kommer direkt och det gjorde hon! Tack för att vi slapp åka iväg!
Åhhhh Sopis vad jag saknar dig och dina mästerpruttar!
Sopis 20040118 - 20190214
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar